Patricio de la Luna – MF nr 1/2017
Detta är en artikel ur Marxistiskt Forum nr 1 (2017). Tidningen är en debattidning och för innehållet står författarna själva (förutom ledaren).
Denna text har till syfte att försöka ena kommunisterna på maoismens grund och erbjuda organisationen en ideologisk formulering som är vetenskapligt korrekt, klar och tydlig samt skiljer föreningen från de moderna revisionisterna. Trevlig läsning!
Bilden av en kommunist är för oss en enkel, rakryggad och ärlig människa som står vid sitt ord och som står på folkets sida i alla väder. Kommunister måste vara precis så; klara, rakryggade och tydliga. Det kommer alltid att finnas intresserade och nyfikna som söker vår politik och de som på egen hand söker upp Mao Zedong och hans idéer gör så just därför att de utgör ett annorlunda, radikalt och genuint tankesätt, ett alternativ till de borgerliga eller reformistiska tankesystemen. Dessa kommer att söka sig till den organisation som står för dessa idéer. Dessa kamrater från folkets massor (det må vara progressiva intellektuella, arbetare eller ungdomar som söker efter den kraft som de uppfattar stå för detta revolutionära alternativ) har kommit till insikt om att de befintliga, reformistiska eller revisionistiska grupperna inte längre duger i deras ögon därför att de är passiva och anpassade till världsordningen. Det naturliga steget ”till vänster” från dessa grupper är, maoismen, såsom det formulerades ”det revolutionära alternativet för världsrevolutionen”. Detta är någonting vi skall bära med stolthet och påminna oss om att kommunisterna försmår, för att tala med Marx & Engels, att hemlighålla sina åsikter och avsikter. “Därför är det… hög tid att kommunisterna öppet inför hela världen framlägger sitt åskådningssätt, sina syften, sina tendenser och gentemot sagan om kommunismens spöke ställer ett manifest av partiet självt.
Den nuvarande situationen är gynsam, revisionismen gör politisk bankrutt och i och med detta frigörs progressiva krafter som möjligen kan organiseras om vi klart ställer ett alternativ till förfogande. Ett alternativ som inte inlindas i slingrande omsvepningar och nya esoteriska (hemliga) förpackningar, som inte göms bland mystiska och obegripliga formuleringar.
Kommunisterna både erbjuder någonting som är väsensskilt och annorlunda från både revisionism och anarkism, just därför att vi vägleds av en ideologi som är dialektisk, vetenskaplig och handlingskraftig och skapad för att vara praktiskt användbar i klasskampen. Vår ideologi uppfattas som en vederkvickelse som sticker ut från det trista, gemena och menlösa revisionistträsket. En sådan världsåskådning väcker nyfikenhet och stimulerar vetgirighet av alla och envar som tagit sig tid att lyssna.
”Vilken är er ideologi?”
En fråga som ställts gång på gång och som vi behöver kunna ge ett entydigt svar på. Detta förväntas av en grupp som vår som skriver en del om ideologisk-politiska frågor och vars samtliga aktioner planeras med ett syfte sprunget ur den ideologisk-politiska linjen. Om vår organisations svar uppfattas såsom slingrande eller undvikande så framstår vi inte bara som oseriösa i fleras ögon utan dessutom som garderobsmarxister som inte vågar stå för vår världsåskådning. Detsamma gäller till viss grad om organisationen svarar inkonsekvent, det vill säga olika vid olika tillfällen. Varför skulle vi över huvud taget göra så? Av vilja att anpassa oss till en samtalspartner eller på grund av vår egen osäkerhet? Inga av oss är osäkra på det fastslagna, att Marx, Lenin och Mao Zedong är de som främst utvecklat vår ideologi och att deras namn används i beskrivningen av vårt tankesätt. Fråga dig själv:
Kallar du dig marxist?
Kallar du dig leninist?
Kallar du dig maoist?
Såtillvida man inte svarar nekande på dessa frågor, är det då inte rimligt att lägga ihop ett plus ett? Marxismen-leninismen-maoismen är som alfa, beta, gama! Det kan ej och ska ej separeras eller ställas mot varandra, ty däremellan existerar ingen antagonism, de utgör en följd, ett kontinuum. Att däremot på måndag slänga sig med att föreningen baseras på ”marxism-leninism” medan tisdagens ord istället blir ”maoist” för att på onsdagen istället bekänna sig till det mer gåtfullt klingande ”mlmtt”, varefter på torsdagen ”trinomenalen” mlm slängs fram, kommer att användas mot oss, en erinran som är synnerligen giltig. Frågan om föreningens världsåskådning är inget som får tas lättvindigt.
Förslaget
Ett syfte med denna text är att vi ska implementera skrivningen i programmet att föreningen ”vägleds av marxismen-leninismen-maoismen”. Detta eftersom det tjänar kommunisternas enande och konsolidering bäst. Skrivelsen är dessutom formulerad på ett sådant sätt att den även tillåter de kamrater som av okunskap, nostalgi eller andra ideologiska skäl inte definierar sig på det sättet, att organisera sig hos oss utan att för den sakens skull känna obehag när ord och handling inte går hand i hand, dvs. att hamna i det som psykologerna benämner som kognitiv dissonans? Ett enkelt men vänligt ”vägled av…” tillåter kanske ett något bredare spektrum av ärliga kommunister att kämpa med oss och utesluter kanske inte någon individ som valt epitetet ”Mao Tsetungs tänkande (mlmtt)” eller ”marxist-leninist” men som ändå vill vägledas av vår gemensamma världsåskådning. Denna formulering är inkluderande och förenar kommunisterna under maoismens banér utan att för den sakens skull påtvinga någon en snävare lojalitetsförklaring i stil med ”vi i föreningen är mlm”, eller ”vi mlm:are” som kan vara exkluderande formuleringar. Att vi är förespråkare för ett avantgardeparti innebär att inte alla kan vara medlemmar, att en sållning och att ett urval sker. Detta urval måste dock ske huvudsakligen baserat på en kamrats praktik och dennes ”etikett” är inte en demarkationslinje mellan fiende och vän eller ens mellan medlem eller inte. Att etikettera är inte huvudfrågan, men varför slarva med förberedelserna?
Revolutionen hänger inte på diverse epitet eller etiketter men ingen revolution kommer rimligen att segra med en diffus vägledning som lämnar dörren öppen för opportunism. Föreställ er att ni åker båt men när det är dags att sätta kursen upptäcker ni att kartan är suddig och kompassen otydlig. Visst kan man gira på måfå, visst kan man nå hamn ändå, men varför slarva med förberedelserna? Vi behöver verkligen de bästa av förutsättningar om vi ska kunna stå emot fienden. Revolutionens seger är emellertid inte heller avhängig andra sekundära frågor såsom exempelvis om framtidens kommunistcenter finns i proletärförorter eller annorstädes, om folkets beväpning främst bör bestå av inhandlade, konfiskerade eller hemmasnickrade gevär, men det är ändå angelägna frågor som förr eller senare kommer bli aktualiserade. Alltså kan ideologisk klarhet vara viktigt även om den inte är huvudfrågan. Dessutom är det en fråga som kan lösas lätt och slätt genom att kamrater tar sitt förnuft till fånga och accepterar föreslagen ordalydelse rätt och slätt.
MLM är det bästa av proletariatets samlade erfarenheter och ingen ”ompaketering” som innehåller dolda eller sublima budskap. Det är inte något av Illuminati skapat chiffer bakom vad en hemlig mästarplan dväljs. Det är helt enkelt att erkänna Marx, Lenin och Mao och deras tankar och handling som de främsta erfarenheterna ur den proletära världsrevolutionens process.
Att formuleringen exkluderar Engels och Stalin är sant, men då dessa inte på egen hand utgör någon etapp i ideologins utveckling finns heller ingen anledning att inkorporera deras namn i ordalydelsen. Det finns inget egenvärde i att nämna personer. Att ideologin får namn efter ledare är inte frågan om personkult eller att vi speciellt uppskattar den ena individen eller den andra. Detta handlar enbart om ideologisk koherens (samstämmighet) och att tydligt se en kronologisk utvecklingsstringens. Stalin utvecklade inte marxismens tre beståndsdelar (dialektisk materialism, politisk ekonomi och den vetenskapliga socialismen) på ett sådant sätt att det skulle utgöra ett kvalitativt språng och därför är det inte aktuellt att tala om ”stalinism”. Det är inte för att trotskister använder begreppet som vi undviker det utan för att det är vetenskapligt inkorrekt.
Tydligheten särskiljer kommunisterna från övriga politiska grupperingar som fullkomligt bubblar och sjuder av pragmatism för att locka röster, erbjudas presstöd eller för att få borgerlig respektabilitet. De spelar en vals på en ostämd lyra och texten lyder att det spelar ingen roll om katten är svart eller vit så länge den fångar möss. Vi svarar dem bestämt och unisont att katten måste vara röd och vi måste vara distinkta, ärliga och alltid ha ett ideologiskt perspektiv på saker och ting.
Att beblandas med andra mlm-organisationer
En invändning, av ytlig karaktär, mot bruket av begreppet mlm, som inte rör dess innehåll, är att det ger onödiga och besvärande kopplingar till ”sekterism” och ”tredje-världister”(moderna appelianer och mutteoretiker) etcetera. En annan invädning mot att använda mlm är att om en organisation använder termen så sammankopplas man per automatik med andra strömningar som även de valt att beteckna sig som sådana. Denna invändning är inte trovärdig av huvudsakligen fem skäl. Låt mig räkna upp dem.
Det finns även tvivelaktiga och revisionistiska organisationer som klär sig i klassisk ml-skrud eller kallar sig mlmtt. Det finns ingen ideologisk riktning däri det enbart ryms renläriga. Att av den anledningen välja att benämna sig blott ”vetenskapliga socialister” ger konnotationer (kopplingar) till andra typer av grupper och partier, då av mer reformistisk karraktär.
Vi sammankopplas oavsett våra handlingar och intentioner med dessa mlm-grupper i världen därför att vi ÄR maoister och det finns uppenbara beröringspunkter.
Våra fiender kommer alltid att försöka slå dunster i våra sympatisörers ögon genom lögner och förtal detta oavsett vad vi kallar oss. De är besatta av att spy galla över maoismen.
Vissa av dessa organisationer är måhända vilsna men består ändå av ärliga kamrater som kämpar för proletariatets befrielse. Detta bör innebära att vi söker deras vänskap och i något fall kanske att vi försöker vägleda dem istället för att driva gäck med dem på grund av deras nuvarande tillkortakommanden.
Vårt antagande av mlm innebär ingalunda ett accepterande av alla och envar som kallar sig mlm eller av vad dessa någon gång slängt ur sig. Lika lite som att kalla sig mlmtt innebär att man enar sig med högerlinjen i gamla SKP och sjunger den svenska imperialismens lov.
Om uppfinnaren och hans uppfinning
Ett annat argument mot användandet av mlm är att fel person eller fel parti formulerade det och att det därmed blir oanvändbart antingen för sammankopplingen med upphovsmannen eller för något partis outtalade ideologiska upphovsrätt. Denna invändning har dessvärre inte mycket giltighet därför att vi använder hela tiden begrepp, ting och idéer som stammar från gårdagen, såsom dialektik, järnvägar eller hjulet. Det vore illa om en människa bara fick lov att använda de upptäckter han själv funnit. Vidare kan vi låta General von Clausewitz stå som exempel. Att kalla honom marxist vore inte bara anakronistiskt utan även löjligt men vi använder trots detta faktum hans ord att krig är politikens fortsättning med andra medel i både vår analys och i debatt. Ingen kommunist kommer alltså att gå igenom en revolution med vita strukna fina kläder utan skit under naglarna och vi måste använda generalens kända ord för att förklara förhållandet mellan krig och politik. Om mina ord inte är tillräckliga så bör Mao Zedongs användande av hans citat vara det.
Det finns ingen vettig anledning att vara rädd för Perus kommunistiska parti eller dess ledare Ordförande Gonzalo, om man står på folkets sida. Man behöver däremot inte stödja alla delar av deras politik, estetik eller organisatoriska idéer, och man kan givetvis ha kritik mot deras metoder (liksom mot våra egna metoder), de kan ha haft fel eller rätt i olika frågor, men det handlar till sinom och sist om ett parti och en man som lett en folkets revolution i ett fattligt land mot imperialismen och det är alltid rätt att göra uppror. Folkkriget i Peru är rättfärdigt. Att revisionister usurperade den centrala ledningen betyder inte att det inte finns viktiga lärdomar att dra ur denna kamp, lika lite som Chrusjtjovs usurperande av SUKP innebär att allt vad leninism heter skulle vara fördärvbringande. Tvärtom bör deras kamp, likväl som kampen i Filippinerna, Indien och annorstädes, ses som återbekräftande av mlm:s riktighet, dvs att den fungerar som vägledning till revolutionär handling.
Var i världen finns det idag framgångsrika gerillor som leds av hoxaiter, kimilsungiter, chrustjeviter eller dengxiaopinister? Mlm innebär däremot otvivelaktligen revolution.
Om vetenskaplig otillgänglighet
Att marxismen-leninismen-maoismen må vara ett långt och på tungan otympligt begrepp. Ja, detta är sant men så är även marxist-leninistisk för den ovane likväl som vetenskaplig socialist och begrepp som den dialektiska historiska materialismen och negationernas negation kan även få den läsvane att snubbla på tungan. Men vetenskapliga namn är inte gallimatias! Vetenskapliga begrepp är och ska vara komplexa för att återspegla deras komplexitet, se exempelvis namn inom kemin, eller varför inte läsa på om biologiska klassifikationer. Enligt Guinness rekordbok 2006 är det längsta ordet i svenska:
nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten. Använd det i vardagliga konversationer!
Vetenskapliga texter kan sedan populariseras och så kan även våra texter vid behov när de framläggs inför en bredare publik, så har även skett med förevarande text. Om någon har problem med längden på uttrycket så bruka istället den allmänt accepterade förkortningen: MLM. Men för att komma till pudelns kärna, till skillnad från många vetenskapliga namn, som blir obegripliga för lekmannen, är MLM faktiskt fullkomligt begripligt för gemene man. Vi erkänner giltigheten av en lära som främst utvecklats av Karl Marx, Vladimir Lenin och Mao Zedong. Begreppet uttrycker inte vetenskaplig otillgänglighet, tvärtom är det klart som korvspad.
Om storslagenhet
Det hesa kraxande som anmärker att begreppet är pompöst är lika menlöst som det tjat där våra ideologiska motståndare konstant avfärdar allt vad ideologi är såsom utlevat, storvulet och framförallt dött. Gång på gång hör man ekot av detta kraxande! Och naturligtvis, jämte deras harmlösa reformism som uttrycks i parlamentariskt käbbel om kanske ett cykelställ hit eller dit, och i bön för lite torkade brödkanter till världens svältande barn, så framstår revolutionens uppgifter som de facto storslagna. Bör vi då sjunka till nivån av dessa rossliga, knarrande och enfaldiga pratmakare? Bör vi bara syssla med trivialiteter och sätta plåster på kapitalismens sår? Nej! Begreppet mlm:s relativa otymplighet är i sig inget fullgott argument för att det skulle vara obrukbart, eller ens en tillstymmelse av riktig kritik. Kommunisterna bör istället för att ta åt sig av detta snack vara stolta över att ta tag i de stora frågorna, de djupa diskussionerna och stå över parlamentariska dokusåpor eller andra och annat folkfördummande trams som den moderna borgliga kulturen innebär. Kommunister är bildningena, fördjupningena och dialektikens försvarare och Maos essäer Om praktiken och Om motsättningar är vapen i striden mot ytligheten och menlösheten.
Begrepp med måtta
I Kina under Maos tid fanns det de som ville upphöja Mao och säga att hans ord ”var värda 1000 ord” (Lin Biao) och den illasinnade nidbild som etsat sig fast i medvetandet hos vissa “kinakännare” är att maoister bara rabblar innehållslösa citat liksom den religiösa rabblar bibeln, eller nationalekonomen maler på om ”tillgångs- och efterfrågekurvan”. Men dra er gärna till minnes att om det fanns pratmakare så var det den narcissistiske ”kronprinsen” Lin Biao i Kina och ärkelögnaren Nikita Chrusjtjov i Sovjetunionen som ockås var revolutionens dödgrävare och sabotörer av värsta slag.
Denna text argumenterar absolut inte för ett repetitivt tjat-användande av vårt begrepp, eller andra begrepp, i var och varannan mening, eller för den delen dess frekventa nyttjande på varje affisch, väggmålning eller klisterlapp, utan endast att den bör stå i början av programmet eller som incipit. Den får då utgöra en vattendelare som bringar den nödvändiga ordning och reda i de grundläggande ideologiska frågorna som ett svar på frågan ”vilken ideologi har ni?”
Programmet och individen
Det är emellertid inte alltid fel att som individ kalla sig det man känner sig mest bekväm med och att enbart svara maoist på frågan om vad man är för en kommunist eller marxist. Däremot när vi pratar om vår organisation eller ni behöver förtydliga eller formalisera så bör det vara så tydligt och exakt som möjligt. Framför allt är detta av vikt i programmet. Vår erfarenhet visar att en del politiskt sinnade människor faktiskt först läser en organisations program, innan de förkovrar sig ordentligt i resten av tillgängligt material.
Post mortem
Det är allmänt känt att marxismen-leninismen, som begrepp, infördes av Stalin efter Lenins frånfälle, och även marxismen blev definierad postumt, så det är ingenting konstigt att så även sker idag med maoismen. Marx kallade sig som bekant inte för marxist, Lenin kallade sig som bekant inte leninist och Mao kallade sig som bekant inte maoist även om dessa de facto hade utvecklat ”sina” ideologier och de, om några, verkligen förtjänat “bekransning i amfiteaterns mitt”. Obligat kommunistisk ödmjukhet hindrade dem att själva använda begreppen, men då åligger det de efterföljande generationerna att göra en sådan definition. Då kan resultatet av vederbörandes tankesystem belysas med eftervärldens klokhet och efter en gedigen prövning i praktiken. I Kina arresterades, mördades och förföljdes vänstern inom KKP och den var ej i stånd att, som Stalin, etablera någonting som är känt. Och även om ingen av klassikerna ansåg sig som fäder till ”ismer” så var de sådana rent objektivt sett, därmedelst blir deras möjliga individuella önskan av sekundär eller rent ut sagt obefintlig betydelse. Betänk att SUKP tog det politiska beslutet att placera Lenin på ändlös lit de parade på Moskvas Röda torg, detta konträrt till hans personliga önskemål. Bakom beslutet fanns ett politiskt behov och centralkommittén ansåg då att detta otvivelaktigt var till gagn för mänsklighetens vandring till kommunismen. I ljuset av det så måste klassikernas privata reservationer sent omsider ses såsom fåfänga. Vilket annat motiv kan vara högre?
Jag vill med denna text alltså understryka att föreliggande förslag angående föreningens ideologiska terminologi kommer att bidra till kommunisternas konsolidering och till rekryteringen av folk av det ”rätta virket”.
Vad är marxismen?
Den är vägledning till handling, den är klasskampens och revolutionens vetenskap, den har tre källor och tre beståndsdelar som utgör dess essens och var och en som skriver om dess essens reviderar marxismen och omvandlar den till någon annan ideologi. Vad är leninismen? Den innebär samma sak, fastän den även vidareutvecklar marxismen och tillför, alltid stående på Marx & Engels solida grund, och tryggt vilande i den vetenskapliga socialismens dialektiska metod, moderna aspekter i frågan om partibygge, om analysen av imperialismen och mycket mer. Marxismen och leninismen är en enhet och även om det finns skillnader bör de ej separeras. Vad är då maoismen? Svaret är på förhand givet, och härom bör ingen bli förvånad, svaret är självfallet densamma som de föregående, det är samma sak, eftersom Mao Zedong tog i beaktande den nya tidens omständigheter vidareutvecklade han kvantitativt marxismens tre beståndsdelar så till den grad att ideologin tog ytterligare ett kvalitativt språng, med teorier om kulturrevolution, om socialimperialism, om klasskampens fortsättning i socialismen, om ny-demokrati, om militärteori, om enhetsfront och kultur etc.
Slutsats
Marxismen-leninismen-maoismen är den logiska, korrekta och konsekventa benämningen på vår världsåskådning, på den ackumulerade erfarenheten av världens proletariat och folk, på det mest avancerade politiska tankegodset hittills. Låt oss nu lägga korten på bordet. Vi befinner oss i en situation där en ny generation kommunister orienterar sig mot denna vetenskapliga och segerrika ideologi, vars riktighet visat sig gång på gång i praktiken. Dessa nya, unga, aktiva och energiska kamrater bär begreppet med stolthet, de identifierar sig med begreppet och kämpar “för” begreppet. Dessa kommer inte att backa i frågan och det är till syvende och sist en fråga om tid innan begreppet fastslås genom ett demokratiskt fattat beslut efter noggrant övervägande. Det åligger en kommunistisk organisation att gå i spetsen för skolning, mobilisering och organisering av kommande generationers kadrer som skall arbeta för kommunismens sak i 60-70-80 år.
Det vore olämpligt och tröttsamt att fortsätta denna diskussion. Därav är det enda rimliga är att anta formulering enligt förslaget.
Patricio de la Luna