Ledare – MF nr 2/2020
”I familjen är mannen borgerskapet, kvinnan representerar proletariatet.” (Friedrich Engels)
I detta nummer av Marxistiskt Forum behandlas kvinnofrågan i tre artiklar. Det är ingen tillfällighet; kommunister har alltid insett kvinnofrågans betydelse. Redan i Kommunistiska Manifestet konstaterade Karl Marx och Friedrich Engels:
”Borgaren ser i sin hustru blott ett produktionsinstrument. Han hör, att produktionsinstrumenten skall göras till allmän egendom och kan då naturligtvis icke tänka sig annat än att gemensamheten också skall bli kvinnans lott. Han anar icke, att vad det just gäller, det är att upphäva kvinnans ställning som blott ett produktionsinstrument.”
Formuleringen kvinnan som produktionsinstrument kan låta märklig, men det är kvinnan reproduktiva funktion som åsyftas.
I Familjens, statens och privategendomens ursprung utvecklade Engels sin syn på kvinnoförtryckets uppkomst, som sedan dess har legat till grund för den kommunistiska rörelsen. Kvinnoförtrycket uppstod i samband privategendomens uppkomst, som i sin tur förutsätter uppkomsten av jordbruket och boskapsskötseln. I jägar- och samlarsamhällen fanns det endast en enkel och naturlig arbetsdelning, som betingades av att männen genomsnittliga fysiska styrka var större än kvinnans och att kvinnans mobilitet tidvis begränsades av barnafödande. Samtidigt kunde faderskapet inte fastställas med absolut säkerhet; det enda som var absolut säkert var vem som var mor till barnet. Detta ledde i många fall till utvecklingen av matriarkat, men framför allt till att släktskap i första hand räknades på mödernet. Men jordbruket och boskapsskötseln genererar ett stabilare överskott än de tidigare jägar- och samlarsamhällena. Detta överskott måste fördelas, varvid privategendomen uppstår. De tidigare nämnda skillnaderna mellan man och kvinna får allt större betydelse. Privategendomens uppkomst leder till uppkomsten av klasser, slavägare kontra slavar och så vidare. I och med att männen gynnas av privategendomens uppkomst måste detta förhållande också legitimeras i överbyggnaden, det vill säga summan av de förhärskande idéerna och religiösa föreställningarna , seder och bruk och lagar. Patriarkala föreställningar och arvsrätt i första hand på fäderneslinjen kommer som ett brev på posten.
Alla tidigare klassamhällen har inneburit ett extra förtryck av kvinnan. Det kapitalistiska samhället skapar dock förutsättningarna för upphävandet av det särskilda kvinnoförtrycket. Först och främst för att borgerskapet skapar sin egen motsats, proletariatet. Ju mer kapitalismen utvecklas, desto större blir dess baneman proletariatet; ju mer kapitalismen utvecklas, desto fler kvinnor dras in i den samhälleliga produktionen. Detta leder till relativ ekonomisk självständighet för kvinnorna och att de börjar ställa krav som gäller deras särskilda situation.
Det var detta som Karl Marx, Friedrich Engels, August Bebel, Clara Zetkin ,Vladimir Lenin och Alexandra Kollontaj förstod och utvecklade i sina analyser. Men de förstod också att arbetarkvinnorna aldrig kunde uppnå fullständig befrielse under kapitalismen utan tvärtom måste det genomföras en revolution, som upprättar proletariatets diktatur och inleder det socialistiska uppbygget.
Det finns en avgörande skillnad mellan det kapitalistiska och det socialistiska samhället, inte bara i fråga om att produktionsmedlen övergår i samhällelig ägo och att produktionen planeras utifrån det arbetande folkets behov; överbyggnaden erhåller också en synnerlig betydelse i förhållande till den ekonomiska basen. Den proletära staten kan genomföra snabba förändringar som radikalt förändrar kvinnans situation, medan den borgerliga staten oftast i efterhand anpassar sig till förändringar i den ekonomiska basen. Det normala är att förändringar i överbyggnaden alltid släpar efter förändringar i den ekonomiska basen i ett kapitalistiskt samhälle. I Sovjetunionen strax efter oktoberrevolutionen skedde en rad förändringar i kvinnans situation; hennes deltagande i den samhälleliga produktionen underlättades och understöddes, kollektiv barnomsorg och mödravårdsledighet infördes, skilsmässolagarna liberaliserades och kvinnorna fick full tillgång till högre utbildning. Dessa reformer kom långt innan de infördes i kapitalistiska länder.
Redan innan Mao Zedong blev kommunist, angrep han i artiklar arrangerade äktenskap, en kvarleva från det feodala och klansamhället. Ett av de första radikala beslut som Folkrepubliken Kina genomförde 1949 var just förbudet mot arrangerade äktenskap. I en del länder i världen praktiseras som bekant än idag arrangerade äktenskap. Det visar hur snabbt en socialistisk stat kan genomföra omvälvande beslut, som direkt påverkar kvinnas ställning och synen på kvinnan.
