Detta nummer av Marxistiskt Forum handlar i huvudsak om den nutida gonzalismen och liknande strömningar på 1970-talet. Beteckningen gonzalism refererar till ordförande Gonzalo (Abimael Guzmán 1934 – 2021) i Peru och hans påstådda vidareutveckling av maoismen.
Det som kännetecknar denna strömning är teorier som exempelvis folkkrigets universalitet, det militariserade kommunistpartiet, de koncentriska cirklarna, jefatura (stort ledarskap) och teorin om att den internationella kommunistiska rörelsen idag befinner sig på en strategisk offensiv. Dessa teorier bemöts av Thomas Berg i artikeln Gonzalism: en ”vänster” –revisionistisk avvikelse. Gonzalismen av idag i de kapitalistiska och imperialistiska länderna påminner mycket om de ultra-vänstergrupperingar som dök upp inom det imperialistiska lägret under 1970-talet. Artikeln Den västeuropeiska ”Stadsgerillans” felaktiga linje belyser denna koppling.
Hösten 2022 anordnade också gonzalisterna också en internationell konferens, varvid Internationella Kommunistiska Förbundet grundades. Konferensen var inte särskilt välbesökt och de viktigaste maoistiska partierna i världen som Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) och Filippinernas Kommunistiska Parti deltog inte. Den första praktiska konsekvensen av konferensen i Sverige var att Kommunistiska Föreningen splittrades och att Kommunistiska Arbetarföreningen numera ger ut Marxistiskt Forum.
Det finns ingen anledning att spå en ljus framtid för denna international. Den kommer att gå samma öde till mötes som dess föregångare, RIM. Den plattform som Internationella Kommunistiska Förbundet antog kan aldrig fungera som vägledning för revolutionära kommunistiska partier i världen utan är tvärtom ett sammelsurium av dogmatism, önsketänkande och ovetenskapliga, religiösa litanior. Det enda som gonzalisterna åstadkommer är en riktig röra och att en pånyttfödelse av maoismen diskrediteras.
Varför bildades egentligen en ny international? Varför hade deltagarna så bråttom? När Komintern bildades 1919, fungerade Sovjetunionen och bolsjevikpartiet, som hade lett en segerrik socialistisk revolution, som bas för denna organisation. Kinas Kommunistiska Parti ansåg för sin del och beroende på de negativa erfarenheterna från Komintern att det var felaktigt att ta initiativ till ett nytt världsparti med demokratisk centralism. KKP föredrog från 1963 att upprätthålla enbart bilaterala förbindelse med sina broderpartier, inklusive KFM/SKP i Sverige.
Uppenbarligen anser en del s.k. maoistiska organisationer, som inte kan tänka själva, att de behöver en international, som kan tänka åt dem. Men problemet är att om en blind leder en annan blind, så kommer båda att falla i en grop.
